pyssellina

Efter middagen bestämde jag mig för att gå ut och leta efter Zingoalla. Jag gick runt kvarteret och ropade och tittade. På raksträckan som går parallellt med vår väg (Frideborgsvägen) tyckte jag mig höra några små mjau men såg ingen katt. Så jag fortsatte min vandring. När jag nästan var hemma igen så ringde M och sa att hon var inne. Var det henne jag hade hört, tro? Till min förvåning så svarade hon inte på det, när jag frågade henne.. Men det här är i alla fall den längsta tiden min tjej varit borta. Kanske man får vänja sig? Nej, det hoppas jag inte.

Trevlig kväll på er allihop. Nu måste jag viiiiiiiiiila för jag blev helt slut efter min promenad.